Glad i hågen och överlycklig över att få möjligheten att åka bort (mina barn får inte åka bort så ofta då vi har dålig ekonomi) över en helgkväll och samtidigt besöka sin gamla skola i Nälden – Jämtland tvingades vi skriftligen ta ledigt ifrån den ordinarie skolan för 1 dag. Meningen var att hon skulle besöka sin gamla lärare, som hade mailat henne via z-online och erbjudit sig att ta emot henne över dagen, samt sova över hos en kompis.
Det var oerhört krångligt, först skulle vi ha en blankett för ansökan och plöstligen var läraren borta den dagen på ordinarie skolan, Körfältet. Flertalet samtal till familjen som hon skulle besöka (där det hade varit krångel förut) och slutligen ett klart besked om att det gick bra att komma Fredagen den 23/3-2007.
Min dotter ringer upp flickan för att ytterligare säkerställa sig 22/3 om resan varav flickan återigen är “sjuk”. Jag blir upprörd och ringer upp i förhoppningen om att få tala med föräldern, varav dottern harklar sig i luren och verkar vilja att mamman tar över samtalet, men ingen kom. Jag beskriver då för dottern att mitt tålamod över deras behandling är nog och att de nog inte skall umgås mera.
Denna bedömning är gjord på att dessa saker har upprepats under tiden vi bott i Nälden flertalet gånger. D v s att flickans mamma stoppat dem att umgås av olika skäl. Min dotter tar illa vid sig alla de gånger hon måste ta dessa smällar. Familjen lever ju heller inte ensamstående så…..
19.57 ringer mamman upp och påstår att jag skällt ut hennes dotter, varav jag säger att det har jag inte gjort utan endast förklarat situationen ifrån den vy jag ser det ifrån, mitt barn ska inte behöva ta konsekvenser av vad jag som mamma anser och gör, hur jag beter mig och vad jag har för livsvärderingar, som uppenbarligen aldrig kommer accepteras av vissa svenskar.
Vissa människor måste vara födda ruttna men troligast handlar det om ett eget dåligt liv och en inrutad vardag, en svensk sådan. Detta har de inget för och jag lever bara för mina barn och kommer fortsätta kämpa för en bra framtid för oss.
Nu blir det en måltid ute istället och min dotter är lika glad för det. Jag har också förklarat att allt detta riktas emot mig, och inte henne, d v s det är inte henne de vill komma åt utan bestraffa mig för de livsvärderingar jag har om att jag vil leva utomlands, samt att jag inte agerar som den typiska svensken.
De borde krypa in i ett hörn och skämmas så mycket jag har arbetat för mina barn genom åren via hårda studier och idogt arbete för att slutligen få ett jobb som jag nu inte får för att jag är svartlistad….
Men jag antar att det är som vanligt i Sverige, man lyssnar till rykten och sedan när dessa har växt till något fantasifullt nog använder man sig av den taktiken för att såga andra. Så länge man inte själv är involverad som svensk så kan man tydlien agera hur man vill.
Jag älskar mina flickor och ingen i världen tar dem ifrån mig!! Över min döda kropp.
Vårt leverne är inget som går “reparera”. Jag lever efter 50-50 principen eftersom mina barn till 50% är utländska. För attt jag är född svensk accepterar inte vår omgivning att jag lever på ett särskilt sätt. Demokrati?
Hahaha, jag måste skratta mitt i misären. Först har man sett till att smutskasta oss så pass att jag inget jobb får, sedan anklagad för att inte vilja arbeta, sist men inte minst ratad för att jag nu måste leva i en två rummare med 2 barn och sällan har lust eller tid att ta emot andras barn i hemmet. Ja, varför? Ställ er frågan…och ni har svaret. 58 kvadratmeter, tre personer och 1 hund…massor av arbete med att skyffla undan alla dagsproblem och arbetssökande mamma. Räcker inte detta för att de skall ta hänsyn?
Slutligen måste jag bara säga att jag aldrig kommer ge upp detta med att få vara vem jag vill så länge jag lever utefter lagar och regler som finns i realiteten (och inte bara efter moral lagarna)
Jag vill flytta härifrån, så enkelt är det, jag harnu under flertalet år smakat på vad vi svenskar ger till de utlänningar som kommer hit. Det är en skam.
/Siv Boström
