Den horribla sanningen om hur jag behandlas

DEN HORRIBLA SANNINGEN
Vi börjar komma allt närmare sanningen om de trakasserier jag och familjen utsatts för. Troligast, enligt rykten jag hört är jag något specifikt fast jag i min enfald trott mig vara en obetydlig människa större delen av mitt liv. Det är ju också det som allmänheten visat mig att jag verkligen är genom att dels inte kontakta mig, mobba mig, utelsuta mig ur vänskapskretsar, dels nästan inte kommentera min musik, min röst, och mina alster inom studierna på universitet.
Vidare har man tonat ner mina sista betyg under 2005, där jag som har höga betyg sedan tidigare fick göra om en uppgift 11 gånger för att slutligen lämna in uppgiften såsom den såg ut från scratch. Jag fick också ett simplet G, fast jag var värd mera. Det här är endast en sak av alla…

Jag förstår varför idag och vill tacka mina informatörer. Att ni upplever detta fruktansvärt förstår jag och att ni inte vågar framträda med risk för repressalier förstår jag också. Men tack iallafall, det är betydligt enklare att fatta allt detta nu.

Fick som sagt nys om häromdagen att myndigheter och andra är rädda att jag skall föra ut bland allmänheten hur jag klarat mig under alla dessa år på denna låga inkomst, hur jag klarat mig ifrån att leva som andra, d v s erlägga helt onödiga avgifter här och där, hittat punkten hur man söker helt lagliga bidrag m m. Svaret är enkelt, detta kallas överlevnadsstrategi när man blir lämnad gravid till sitt eget öde, blir behandlad som en psykpatient fast man är dokumenterat fysiskt sjuk i rygg/nackproblematik, blir svartlistad utomlands och i Sverige på arbetsmarknaden.

Man är helt enkelt rädd för mig. Herregud så patetiskt.

Nu förstår jag varför jag blivit trakasserad, varför vi haft inbrott och varför min hund varit periodvis sjuk i magen och spytt upp en gul tunn vätska tillsammans med en massa slem samtidigt som han varit orolig. Mina misstankar om att någon givit honom nåt vid inbrotten har besannats och är inga fantasier längre, därför går jag ut med detta. Och jag som i min enfald trott att ett av mina barn som inte gillade honom så mycket protesterat genom att ge honom gammal mat eller nåt. Det här är så ruttet!

De som utsatt oss för detta vill troligen tvinga in oss hos veterinärvården för att bevisa att man måste gå dit kontinuerligt. Det behöver man inte alls, förutom det allra viktigaste. Det finns preparat som vi människor använder som går att använda på djur också. Sen finns det många andra saker man kan göra istället genom god kost och annat. De perioder jag har haft full koll på det här tillsammans med några andra i ett nätverk jag skaffade mig på internet för många år sedan, har inget hänt alls med hunden.

TEST
Jag använde samma kost, gav honom samma mat och använde samma mönster. Inget hände, inte förrän jag lämnade bostaden. Jag såg till att lägga undan alla former av kemikalier, sprayer, shampoo och diskmedel för att kolla av honom. Inget hade hänt, inte förrän vi åkte in till stan. När vi kom hem märkte jag att vi hade haft besök i bostaden, hunden betedde sig konstigt och började skälla så fort någon gick igenom tv-rumsdörren. Det hade han inte gjort tidigare. Sedan kräktes han upp denna gula massa av något som jag inte vet vad det är. Slem fanns med i massan också. Notera här att han aldrig annars kräktes i princip.

Man drog sig för att gå ut en tid, och vart genast anklagad för förföljelsemanier…jo tack. Visst. Här har man t o m rest utomlands ensam och har manier?

INBROTTEN
Inbrotten vi haft, som det ju finns bilder på, på hemsidan, t o m visar ju på att det jag säger är sant. Blod på tapeterna, dryck uthälld på vårt golv, blod kletat på dörrarna m m. Och detta tillåter polisen genom att avfärda mina anmälningar. Demokrati i Sverige? Vi har en underliggande diktatur. “gör som de säger annars råkar ni ut för det här…”

Man är alltså rädd (enligt vad jag hört) att jag skall föra ut hemligheten hur man klarar sig utan alla dessa onödiga partiklar/tjänster som de för på oss nyfattiga. Vilket oförskämt sätt att bete sig på, i synnerhet eftersom jag inte hade en tanke på det alls.

INGA TANKAR ALLS
Jag ska ärligen säga att jag absolut inte haft en enda tanke på att föra ut det här eftersom jag lever för mig och mina barn och försöker reda upp en soppa vi hamnade i för några år sedan. Eftersom många imiterar mig och mitt liv och jävlas med mig dagligen, svartlistar mig på arbetsmarknaden/musikmarknaden såväl här som utomlands, på nätet och privat, så kanske jag skall leva upp till den tro och det rykte som finns om mig, PÅ RIKTIGT. Så att jag får valuta för det förbaskade skitsnack och lögner som finns. Jag skall verkligen fundera på att skriva en bok eller skriva en roman om detta, kanske också på engelska. Så får de se hur “psykiskt sjuk” jag är. Om jag överlever…

INDUSTRIN RASAR
Jag förstår att hela industrin rasar om inte alla köper vissa produkter, jag förstår att veterinärvården rasar om alla ser att det faktiskt finns andra metoder än att betala tusentals kronor för att få en liten behandling, jag förstår att pina och en enorm värk – om man klarar sig igenom detta som jag tvingats göra – kanske gör att man undviker en period att hamna hos kronofogden efter tandvårdsbesöken, vilket också medför att tandvården på sikt skulle falla om alla gjorde likadant. Men som sagt, jag har inte haft en tanke på det, förrän nu..

MYNDIGHETSRAKASSERIER?
Det är alltså kanske (vad vet jag?) myndigheter som ligger bakom att trakassera mig, jag kan inte tolka det på annat sätt faktiskt, i synnerhet med tanke på att vi haft konstiga besök i bostäderna där inga brytmärken funnits alls…. Gick ut med hunden under 2004 en gång, vände snabbt tillbaka för att jag glömt hundpåsar, fann då en okänd man springande ut genom trappan – kommande ifrån vår bostad. Är detta Sverige? Är detta rimligt? “Nej, men i Sverige behandlas man ju inte så här, inte skulle myndigheterna behandla folk så här, jag måste verkligen inbilla mig och mina bilder och videofilmer är nog också psykiska”.

TÄNKBARA LÖSNINGAR I FRAMTIDEN
Man kanske skulle se till att folk har det rimligt istället, d v s ta hand om det svenska folket först innan man skänker pengar utomlands…spara lite på givmildheten, så undviker man liknande aktiviteter, d v s att tvinga folk att finna olika makabra lösningar på vardagliga problem. Problem såsom att undvika besöka tandvården, undvika gå till läkaren, dra sig för när man ska betala räkningar, sist men inte minst undvika att spendera som köpkraft! Självklart skulle man handla om man hade råd.

ELBOLAGET
Kontaktade nyligen mitt elbolag där jag ärligt förklarat att jag inte skulle vara så försiktig med elen om jag hade pengar att betala. På det här sättet som regeringen behandlar oss svenskar blir det ju mindre köpkraft på alla håll och kanter, folk löser sina problem själva – lånar, byter, använder begagnat, och vi får inte in delar i stadskassan. Många hamnar hos sociala och det kommer inte in några skattepengar. Det är så självklart ju!

Som sagt, upphör inte trakasserierna emot mig så ska jag baske mig deklarera för allmänheten hur jag klarat all denna pina och hur man gör för att komma igenom.

Var så säker, mitt tålamod är slut. Jag vill bli lämnad ifred med mina barn, jag vill ha ett liv och en rimlig inkomst baserad på de fysiska problem jag faktiskt har som man har försökt tona ner genom att psykförklara mig. Hur jag blivit behandlad går inte beskriva i ord.

SUMMA SUMMARIUM
Min uppfattning lyder enligt följande: Det är tillåtet att mobba, trakassera, psyka, störa, stressa en person i Sverige om man har rätt syfte och om trakasserierna kommer från rätt håll – detta för att klara sig ifrån den så kännbara pinan av att man uteslutit en kreativ människa med bra betyg ifrån systemet och inte vill ta på sig ansvaret över detta.

Jag behöver i rättvisans namn hjälp med att komma ur det här, jag har inte haft några avsikter alls att använda mig av metoder, jag har endast provat överleva. Det är därför som jag vill åka ifrån Sverige, jag har inget värde här.

För de som är intresserade att läsa mera och se bilderna kan Ni besöka min hemsida: http://sivanto.se/engl/harassments.htm

MÄRKLIGT AGERANDE PÅ SVENSK ARBETSMARKNAD

Man förundras över svenskt agerande på arbetsmarknaden. Många är vi nog som under åratal hamnat fel på grund av fel utbildningsval, som man dessutom fått tjata sig till. Arbetsmarknaden har vänt till något som inte faller oss till godo och vi förblir arbetssökande.

På arbetsförmedlingen går allt i ultrarapid och man vet varken ut eller in. A-kassans regler säger att man i normala fall (om man inte har några speciella åtgärder såsom arbetshandikapp eller annat liknande skall söka arbete på den procent man anger då man ansöker om a-kassa.

Ok, då vet man det. Regler är regler.

Men, när man kommer till AF med som jag ett slags arbetshandikapp i form av dålig rygg och en gammal skada (dokumenterad) på nacken som uppkom vid ett fall 1998 så verkar utredningarna kunna ta hur lång tid som helst.

Det man kan erbjuda i nuläget, trots uppgifter som är inlämnade om hur min skrala ekonomi ser ut med höga lån och risker för andra oskyldigt involverade garanter att hamna hos kronofogden, är en arbetsprövning på a-kasse ersättning!

Läste nyligen en artikel skriven av en indisk kille där han betonade vikten av att trivas med det man sysslar med. Trivs man med det man gör så fungerar allt väsentligen bättre, kanske något för svenskar att ta efter…?

Det är rätt enkelt att efter år av psykisk press genom att känna sig oduglig trots höga betyg såväl inom arbetet som studierna, för AF att sedan underliggande betona att man lider av ovilja till arbete – d v s att man inte alls vill arbeta.

Jag blir så fruktansvärt upprörd! Jag bedömer att jag ligger i topp på den skala av oss arbetslösa som under åren sökt jobb, jag har flyttat 2 gånger ned till Stockholm där jag när jag besöker AF för första gågen får ett erbjudande om en arbetspsykolog! Något så oförskämt och kränkande, eftersom jag inte lider av några psykiska problem över huvudtaget.

Idag, som nuläget ser ut är jag arbetssökande men kan inte acceptera vissa delar av vad min läkare skrivit i ett halvtidsintyg om sjukskrivning. Jag anser att korrekt diagnos skall stå på intygen, d v s om mina mångåriga rygg och nackproblem som faktiskt sträcker sig ända bakåt till 1989.

Således har jag hört att det ligger rykten ute om att jag inte vill arbeta, ren och skär nonsens. Jag trivs inte här i Sverige utan vill flytta utomlands – det är hela saken samt att allt tar alldeles för lång tid och innehåller alldeles för många tvång och måsten.

Vad jag nu vill veta är om jag skall söka jobb på 100% (vilket en av mina utredare på AF rynkade på näsan åt med ledning av vår utredning om sjukskrivning eller ej – som f ö pågått under stora delar av 2006 och nu inpå 2007) eller riskera att av facket bli tvingad till detta. Jag sitter mitt emellan och kommer nu och framöver deklarera allt vad som händer och sker med mig som person offentligt. Jag har tröttnat på detta spel och vill att allmänheten får veta hur jag blir behandlad.

Denna information för att väcka andra, som går omkring och tror på alla dessa lögner som spridits om min “lathet”. Jag är sjuk till viss del och borde bli berättigad till en permanent sjukersättning på rätt grunder och med rätt diagnoser men man håller sakta sakta på att försöka plocka ner mig psykiskt eftersom man aldrig kommer till skott med vad det egentligen är man vill att jag skall göra enligt de reglement som finns.

Det är skillnad på att vilja vara sjukskriven och vilka relger som finns – där är tråden – i detta hela och som gör saken svår eftersom flera instanser anser att jag bör vara sjukskiven men vissa andra delvis eller inte. Disktrasan som kastas emellan bänkarna och när den är smutisig nog kan de kast bort den och byta ut den mot en ny..
Underliggande försöker man sedan att lägga detta åt det hållet att det skulle vara jag som inte vet vad jag vill. Naturligtvis. Klassisk svensk utredning, man vågar aldrig erkänna ett enda misstag man gör ifrån myndighetshåll, att man faktiskt har lämnat mig åt mitt eget öde i flertalet år eftersom jag inte varit en vanlig arbetssökande utan under speciell kod.

Jag antar att denna artikel måste intressera många andra som också blir behandlade så här, för jag antar att vi är flera eftersom det i Sverige är förbjudet med diskriminering! Åtminstone såsom det står i lagboken.

/Siv Boström